Jag försöker i alla fall.

Sista dagen på jobbet idag och jag har hittat en ny klädkombination. Lackdocs, kjol från Emmaus, mönstrad siden klänning köpt för flera år sedan, knallgult bälte och galet jobbigt hår. Hej. 
 
Vi fikade sönder på jobbet. Jag bjöd på hallonbullar med vi choklad. Jag är en snäll kollega. Anställ mig om ni vill ha bullar liksom.
Imorgon åker jag till Paris, woop woop.

Rosor i ett sprucket krus är också rosor.

 

Skratta när du inte får.

Idag anlände jag till Knutpunkten efter att ha jobbat en hel dag. Utomhus regnade det så tätt och tungt, antar att det blir så efter en lång tids torka. En extremitet väcker en annan.
Jag skulle nämligen träffa den här vackra kvinnan. Hon rörde sig hela tiden, för hon viftar entusiastiskt med armarna när hon talar. Johanna är förresten hennes namn. Vi väntade på att regnet skulle sluta falla så intensivt, och passade därför på att äta. Bakpotatis med kycklingröra med curry, nom nom nom.
Till slut blev uppehåll. Då ska man passa på att leka bland dekorativ grönska. 
Fast detta var vårt egentligen mål.
Lars Wallin (a.k.a. Lasse-Walle) ställer ut några av sina fantastiska plagg på Dunkers kulturhus just nu. Spring dit och kolla om ni har chansen!
Vi var helt chockade av allt vackert. Vi skrek till vid varje docka. Fast jag kan inte kontrollera min kamera ännu, så bilderna blir ganska suddiga. ÄNNU STÖRRE ANLEDNING FÖR ER ATT GÅ DIT. Inte för att jag är en medelmåttig fotograf, men för att ni ska se hur det egentligen ser ut.
Och så fanns det tygprover, för oss dödliga som aldrig kommer kunna köpa en LasseWalle-klänning. 
Så dansar vi lite. Jag råkade förresten sätta igång larmet, då jag sträckte mig för nära en helt otrolig klänning. Det tjöt i hel rummet. Jag kände mig billig, typ som ett äckligt fan. Jag gillade det.
Köp till mig? Blink blink, puss puss.
Sedan hittade vi ett ljust rum med otroligt högt i tak. Där sjöng Johanna opera för att testa akustiken. Tänk att den här tjejen ska flytta till Vadstena för att studera opera om bara några veckor. Galet.
Jag såg mest äcklig ut på grund av regnvått hår. Hej hej.
TJA!
Sedan hittade vi in till en annan utställning. Massvis med foton. Den med näsblod är en svensk tjej som blir stressad av skolan. Jobbigt värre känner jag.
Det var så perfekt att vara inomhus och se på foton, med stora fönster ut mot hamnen och regnet som började igen.
Vi dansade till fransk musik och började skratta. Höga skratt i tystnaden. Vi kom på att det kanske man inte fick, det gör aldrig någon ur kultureliten. Tur att vi inte tillhör den.
Sedan hittade vi ett konstigt rum med en massa saccosäckar. Därför tycker jag att vi kan avsluta med en bild där jag är en lycklig, bävertandad, strandad val. Val är jag för att mina ben ser ut fenor och för att de gillar saccosäckar? Där är förresten min pennkjol som jag köpte på Emmaus.
 
 
 
 
 

Mes jours

Tänkte att vi kanske kunde ta oss en titt på vad som hänt i helgen. I fredags köpte jag mig nämligen en finfin ny kamera. Med denna planerar jag att föreviga saker och ting. 
Ovan ser ni en bild på när man får vänta en halvtimme i Klippan innan man kan ta sig vidare.
 
Ännu en väntande bild. Denna på ett par riktigt sorgligt bleka ben. Jag har jobbat åtta till fem sedan den första juli, om det kan vara en förklaring. Eller en ursäkt.
 
 
Bussåkning.
 
Men till slut kom jag fram till min destination och tog en paus hos herr Dennis, Jag var varm. Mycket varm.
 
Sedan gick jag och herr Dennis vidare till nästa plats...
 
... som var den här fina tjejens hem. Hon firade sin tjugoårsdag en månad försent och hon rörde på sig ständigt så det var svårt att fånga en skarp bild. Men ni kan ändå se hur söt hon är.
 
Under kvällen drack vi en turkos drink vid namn Isbjörn, spelade ett melodikryss som handlade om Charlotta, lät Charlottas Kalmarkamrater bedöma vem som hade den ultimata skånska dialekten, dansade Macarena och hade det allmäny fint på alla sätt. 
 
Vågade dock inte riktigt fotografera folk, är inte en van paparazzi. Än.
 
Detta representerar typ kväll. Och att vi åkte till Emmaus på lördagen, och att jag köpte fina saker. Två kjolar, en bok och ett spel.
 
 
Och idag, söndag, så myste jag mest med den här killen. Låt oss därför avsluta med några bilder på Jojje.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Frågor på det?

Tänkte att eftersom ni inte hört av mig på ett tag så kanske ni inte vet något vettigt om mig längre, därför tar vi en sådan här fin lista.  Just denna är tagen från oktoberfrosten.blogg.se
Fast nu ljög jag när jag sade att detta var för er skull, för egentligen är det för att jag är helt hysterisk när det kommer till saker jag ska fylla i som handlar om MIG. Narcisism.  
 
 
 
hur har din dag varit?
Produktiv! Vaknade vid åtta i morse, och satte mig vid datorn för att skriva på en geografiuppgift om befolkning. Nio sidor senare är den klar, älskar känslan när man lägger till 1,5 radavstånd så att texten blir tre sidor längre, that's just awesome. 
 
vad skulle du ha hetat om du inte fått det namn du har nu?
Hade fått heta Tor om jag varit en påg, pappa försökte få genom något slags fornnordiskt tema. Hade jag fått bestämma så hade jag nog velat heta något lite mer badass namn än Kajsa. Kajsa är ett så snällt namn. Kajsa representerar typ glada tvååringar eller bullbakande tanter. Vid närmare eftertanke så lät det ju precis som jag..... 
 
vilket är ditt största beroende?
Yoghurt. Jag vet inte vad som har hänt men helt plötsligt har yoghurt blivit en enorm del av mitt liv och det känns som att det är det enda jag äter. 
 
vad gör du när ingen annan ser?
Spelar in mig själv när jag sjunger, lyssnar på låtar från nittiotalet, dansar modern dans (och skadar mig) och slutligen gråter hysteriskt till någon amerikansk film som går på 3an som man har sett fem gånger innan.
 
finns det något helt vanligt en gör som du tycker är ovanligt roligt?
Nu har jag läst den här frågan några gånger och förstår kanske frågan. Jag tycker det är hemskt roligt att lyssna på människor som sitter på tåget och berättar om sin galna helg, som ALLTID är det galnaste de har varit med om.

om du skulle bli psykiskt sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?
Antagligen någon bokstavskombination. Kanske autism, är inte riktigt någon människoexpert. 
  
vad beställer du på krogen?
Vin!
 
 
hur gör man för att ragga på dig?
Får mig att skratta, visar intresse och skippar machoattityd. Annars kan man ju dansa felfritt som Dennis, det funkade ju strålande.
 
vad har du funderat över på sistone?
Framtiden. Känner mer och mer att den måste innehålla fransktalande människor, gigantiska parker och böcker. Så himla många böcker.
 
vad var det konstigaste som hände i helgen?
Hittills har ingenting ovanligt spännande hänt, jobbar mest med att komma ifatt i skolan så att jag kan vara helt ledig imorgon. Vad händer imorgon tänker ni? DENNIS KOMMER HEM FRÅN ATT HA VARIT I ATEN I EN OCH HALV VECKA. Personligen tycker jag att det är helt fantastiskt, och då behöver jag inga konstigheter.

när skäms du?
När skämt faller platt i främmande sällskap, när jag har svårt att höra vad folk säger och så har jag en tendes att skämmas för andra människor som inte har vett nog skämmas själva.
 
vilket uttryck använder du lite för ofta?
"Tjäna!" från Café Bärs går ju såklart inte att undvika. Men på senaste tiden har det börjat trilla ut ett antal "LOL", vilket jag absolut inte förstår var de kommer ifrån. Missade LOLets tid fullständigt, men nu har det utvecklats till en slags patetisk Tourrettes. Skrämmande. 
 
har du någon gång fått en konstig komplimang som varit bra ändå?
Flera, men de går inte att citera då de glömts bort. Men en som alltid är svår är "Vad långt hår du har fått!". Har aldrig förstått om det är en komplimang eller ett tvångsmässigt konstaterande. Brukar mest svara "Ja" och invänta något slags uppföljande till yttrandet, men det kommer aldrig. WHY?!
 
vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?
Att jag missar Keeping up with Kardashians VARJE dag, då det slutar precis när jag slutar skolan. Sedan att mina strumpbyxor alltid går sönder vid tårna, och liksom skär sönder fötterna. 
 
vad gör du när du är ledsen?
Lyssnar på bitter musik, tycker synd om mig själv, gråter en skvätt, sover och går vidare.
 
  
om du bara fick ha på dig en sak för resten av ditt liv, vad skulle det då vara?
Antagligen outfiten här ovan, med tillhörande åsna.

vad ser du fram emot just nu?
Kandidatprogram i teologi i Lund. Och innan dess studenten, är så redo!

Lyssnar på Nina Simone.

Tänkte att jag kunde visa lite saker som finns i mitt rum som jag tycker är himla fint.
 
En vintertavla som jag hittade på second hand. Jag som annars inte gillar kyla och vinter fann den tilltalande då snön känns så fjäderlätt. Då den inte är signerad så brukar jag ligga och tänka på vem det är som har målat denna fina vinter och sedan lämnat den vidare för att skänka fler människor lite glädje. 
 
Sedan har jag fått en byrå med mässingsbeslag som är låg, praktisk och SNYGG. Vill flytta hemifrån och inreda ett hem, det är vad jag känner när jag ser den!
 
Sedan måste jag visa min lavalampa, som är tio år gammal. För några år sedan exploderade innehållet, och nu ser det ut som ett geggigt kaos. Personligen tycker jag att den är snyggare än någonsin.
 
Slutligen: mitt armband. Det har blivit en del av min vardag att bära det, och jag njuter av att titta på det. Har fått de allra finaste berlockerna. Jag gillar speciellt Venus, för jag tycker att hon är cool. 
 
 

Återvänder.

Nämen goddag, minns ni mig? Inte, nähä. Så kan det vara. Jag brukade blogga här innan, och tänkte börja göra det igen, and that's all I have to say about that. (Är jag den enda som gillar Forrest Gump innerligt) 
 
Förra helgen träffade jag Charlotta, och vi bestämde oss för att cykla iväg på äventyr. Här är exempelvis en väldigt .... fin .... bild på mig, en hastighetsskylt och en engångsgrill. Vi cyklade längs stora vägen, och försökte att inte bli ihjälkörda.
 
Till slut kom vi fram till Skäralid, tillräckligt levande och sjukt glada. Inget har ju slagit ute eftersom det varit vinter i cirkus ett halvår (vilket jag finner helt oacceptabelt, och vad som än har påverkat detta borde SKÄMMAS).
I ren protest (eller jag vet inte riktigt) så satte Charlotta en giffel på ett spett och bad mig äta det. Jag ställer alltid upp på giffelspett....spettgiffel? 
 
 Vi satte oss som en charmig duett bland alla familjer, och plockade fram grillen. När det kom till att tända grillen så misslyckades vi ganska intensivt, jag tror inte vi hade kommit långt med våra överlevnadsskills om man säger det fint. Vi nyttjade flera tändstickor och fick till slut samarbeta, den ena fick vara ett mänskligt vindskydd och den andra fick helt enkelt plocka fram sin inre pyroman. Sedan rök det åt alla håll, så vi luktade grill hela vi. När grillen äntligen var tänd så åt vi ihjäl oss på korv. Kan någon lära oss konsten att grilla?
(Ser ni jackan i bakgrunden? Den är inte vår, men den fick massor av rök på sig. Vi är liksom samhällets problem, HJÄLP OSS!)
 
Alldeles för mätta påbörjade vi därefter vår vandring på åsen. Vi stötte på en flicka som lekte vid ett stup, och hängde ovanför stupet i ett träd. Inga föräldrar närvarande, där stannade vi och var äckligt rädda för att bevittna död. Till slut klättrade tjejen tillbaka och sprang iväg. Vi stod mest och kollade skräckslaget på varandra, jag och Charlie. Dagens ungdom. 
 
Vi hade många kakpauser, instagrammade och umgicks. Som man gör. 
 
Här är Charlotta "Charlie" Nilsson. Hon poserar vid vatten och en nybyggd brygga.
 
Det var vår vandring det, sedan cyklade vi hem. Så lever jag nuförtiden. HAJDÅ

Ganska glad.

VILLE FÖRRESTEN BARA NÄMNA ATT JAG ÄR PEPP PÅ LIVET. COCA COLA ELLER BARA PLÖTSLIGT INSIKT AV ATT JAG NUMERA ÄR VUXEN, VEM VET? MEN NU KÄNNS DET HELT PLÖTSLIGT ATT JAG SJÄLV FORMAR MITT LIV. KANSKE BORDE FATTA MEDVETNA BESLUT SÅ ATT SARTRE BLIR STOLT ELLER NÅGOT? VET INTE. 

Det finns värre saker jag kunnat göra.

Bilden skulle till en början föreställa mig själv, men om ni påstår att det är likt blir jag mycket sårad, då ni i så fall påstår att ser ut som en mycket sned bulldog. Ha i åtanke att den är ihopkladdad på någon minut endast för att jag skulle ha någon bild till detta inlägg.
Älskar att den bruna penna bestämde sig för att dö.
 
Sitter ensam i mitt hem, lyssnar på nya album, pimpar hörlurar, lär mig olika flätor och dricker alldeles för mycket Cola Zero för att det skulle kunna vara okej för något organ i kroppen. 
 
Har också lyssnat alldeles för mycket på Summer Nights från Grease, bara för att höra John Travoltas röst i slutet, hur gör han? Hur kan han göra så att det låter bra? Jag har försökt härma, men det går inte. Det går bara inte. Det ljudet. I den sista tonen.
 

Barbara Ann.

 
 
 Gott folk, var hälsade! Idag är jag sjuk efter att ha haft ont i halsen i tre dagar, vilket är det tråkigaste som finns. Psyket vill liksom hoppa, träffa lekkamrater och vara allmänt pepp, men nu har jag som aldrig blir sjuk blivit alldeles bedrövligt förkyld. Så därför har jag gått längre än till trädgården idag, därav de tråkiga blombilderna som ingen egentligen vill se, haha. Varför fotograferas det blommor egentligen, de är ju sällan intressanta?
 
Annars har jag lyssnat på The Beach Boys (bara för att jag kan), klappat katterna och släppt in dem när det regnar på dem och torkat deras regnvåta tassar, ätit cashewnötter och egentligen haft det ganska rastlöst.
 
 
Hittade mina gamla ridskor från tiden då jag var en hästtjej som älskade att pussa lena mular, och tänkte att de kanske kunde användas igen, utanför stallmiljö. Annars står de ju bara där, som de gjort i flera år nu. Stålhätta dessutom,  bad ass.
 
 
 
 

Dansade i sammetsskor.

 För någon vecka sedan så ägde Helsingborgsfestivalen rum. Då hör det till att gå runt och kolla läget. Jag invigde mitt nya armband som jag fått med paket dagen innan.
 
 Mitt sällskap var denna trevliga lilla figuren vid namn Charlotta. Hon anlände vid femtiden och det var då festivalandet började för vår del.
 
 Det första vi gjorde var att leta reda på en munkvagn som kunde tilldela oss varsin sockrad munk, något vi båda längtat efter en längre tid. Själv kände jag att livet var ganska fulländat när jag fick äta den, ingenting slår den årliga munken.
 
 Såhär såg jag förresten ut, minus den knepiga minen och de spända knäna. Det går förresten bara att älska vårt val av fotograferingsplats. Vi hade tivoli och sådant runt omkring oss, färgglatt och fint, men nej vi valde en öde gata med en limegrön container i bakgrunden. Vi är proffs.
 
 Blev nästan lite sugen på åsnemössan, SÖT!
 
 Sedan bestämde vi oss för att åka parisehjul då det var den enda karusellen vi tyckte såg sisådär säker och lugn ut. Vi klev upp och själv fick jag åka baklänges, vilket gjorde det hela något läskigt. Av någon anledning dog vi när vi nådde toppen, vi klamrade fast oss i vår vagn. Detta tyckte de som skötte karusellen var otroligt roande så därför vägrade de släppa av oss från hjulet, vi åkte nog fyra varv eller något.
 
 Utsikten var ganska fin dock med vattnet och båtar, och vi kunde se den stora scenen från den lilla vagnen.
 
 
Sedan åkte vi någon tekoppsliknande grej, som gick i en rejält tempo och som fick hjärtat att dunka på. Man kände att man levde, och vi skrek och sjöng "The Rose".
 
Innan alla karusellerna, så hade mumsat i oss tacos hemma hos mig, så efter vårt snurrande kände vi oss smått illamående. Därför köpte vi en Ramlösa och satte oss i hamnen, enda platsen där vi fick vara ifred.
 
  Efter vila gick vi ochsåg Goliath and the Giants, som var fina och duktig, och vi sjöng med i de låtar vi kunde. Eller enskilda ord i vissa. Resten av publiken visade dock inget större intresse av deras framträdande, tråkmånsar.
 

Sommar.

Pastellkläder.

Konsten att spela djup.

Recept på djupa bilder: motljus, se förtvivlad och trött ut, gör det mörka så mörkt som möjligt, absolut inte le och bete sig som någon helt annan än den man är.
Tummen upp. Men jag har ett himla fint fönster.

Tiden börjar äntligen gå snabbt.

Dagen inleddes med sovmorgon då alla mina uppgifter är klara i skolan. Sedan kom jag dit, och insåg att det inte fanns något för mig att göra, så jag kunde mest ta det lugnt och hjälpa mina kamrater.
Efter skolan gick jag och Felicia till hamnen. Vi talade om våra vardagar, om skola, vi åt glass och kände på vattnet och blev alldeles sandiga om fötterna.
Söt cykel, söt båt.

Världens kungar.

Eftersom jag har varit så tråkig på sistone tänkte jag i alla fall skriva ett litet inlägg så att det inte ekar helt tomt på bloggen. Nu ska jag visa böcker som är mina ägor som jag abslout inte skulle byta ut mot någonting.
Mina Harry Potter-böcker. Även om man hade kunnat köpa nya om de gick förlorade skulle det inte vara samma sak. Det är just dessa jag läst så löjligt många gånger, som fått mig att tänka på annat när jag varit ledsen, botat mig när jag varit uttråkad och fått mig att sova om jag varit för rädd för att somna. De är min lilla trygghet, och det är så skönt att veta att de alltid finns till hands.
Leila Lindholms kokböcker. Typ fantastiska och inspirerande, och jag vill så gärna bli bäst på att baka! I sommar kommer jag baka galet mycket.
Detta är böcker jag fått av mina fina mormor. Den vänstra är en bok där hon skrivit om släktens historia, hennes minnen från när hon var liten och liknande. Allt skrivet för hand.
Sedan är det mitt album där det är bilder från att jag föddes till idag, ett album som mormor fyller på varje gång vi träffas.
Min LIFE-bok som jag fått av Dennis, med så himla fina och rörande bilder.  Bäst.